Meteoritnedslag hur många
•
Meteorit
Meteoriter eller meteorstenar är fasta kroppar av utomjordiskt ursprung som förbränns och eventuellt splittrats i jordensatmosfär och sedan kan nå jordens yta.
Så länge föremålet befinner sig ute i rymden kallas det för en meteoroid. Då den tränger in i jordens atmosfär bromsas den av luftmotstånd och friktion och ett ljussken bildas som kallas en meteor eller ett stjärnfall. Först om föremålet inte fullständigt förbränts i atmosfären och därmed når ned till jordens yta blir föremålet en meteorit. Man säger att meteoriten "slår ner". Vid stora meteoritnedslag kan nedslagskratrar bildas. Då geomorfologiska processer på jorden verkat på en nedslagskrater under lång tid återstår bara ett astroblem.
Meteoroider av alla storlekar kan också träffa andra himlakroppar än jorden (både sådana med eller utan skyddande atmosfär). Planeten Merkurius, några asteroider som har kunnat fotograferas av rymdsonder, vår egen måne och de flesta andra månar, visar alla upp en yt
•
Hur vet jag att jag har hittat en meteorit?
En meteorit från Hessleskuren visar en stor kontrast mellan den mörka, ganska blanka smältskorpan och det ljusa, opåverkade innanmätet. I högerkanten syns också rundade, tumavtrycksliknande former, så kallade regmaglypter. Ur Evolutionsmuseets samlingar, Uppsala universitet.
Foto: Carl-Erik Alnavik, SGU.
Många stenmeteoriter är tydligt magnetiska. Detta exemplar från Hesslemeteoritskuren visar tydlig respons med en stark magnet. Ur Evolutionsmuseets samlingar, Uppsala universitet.
Foto: Carl-Erik Alnavik, SGU
Allt som är mörkt och gropigt är inte en meteorit. Denna ”falska meteorit” hittades i början av 1900-talet i Västergötland och sattes i samband med ett observerat himlafenomen. Den inlämnades senare till SGU, där man kunde konstatera att det rörde sig om en mörkvittrande basisk gångbergart (diaba
•
Svenska meteoriter
Av de fjorton kända meteoriterna är tio fall, och eventuellt representerar även ett av fynden (Ultuna) samma meteoritfall – eller skur – som Hesslefallet. Endast tre - Föllinge, Muonionalusta och "Ådalen" - är järnmeteoriter, övriga är stenmeteoriter. Den allra senaste, som här alltså provisoriskt benämns ”Ådalen”, föll under kraftiga ljudeffekter i anslutning till en vida observerad lysande bolid den 7:e november 2020. Det påträffade huvudfragmentet väger omkring 14 kg och är en järnmeteorit. På grund av en konflikt om ägarskapet av meteoriten har vetenskapliga undersökningar inte påbörjats och av denna anledning har meteoriten ej heller ett officiellt namn ännu.
Ett fynd eller fall kan representeras av ett flertal individer. Till exempel så tillvaratogs mer än tvåhundra stenmeteoriter i ansl