Hur låter norska språket
•
De nordiska språken
Tommy, har du fått besök av dina kusiner? Japp: Det här är en norsk. Han säger rolig när han menar stillsam. Och det här är en dansk. Han säger också rolig när han menar stillsam. ...tror jag, för jag förstår inte vad han säger, han liksom bara gurglar sig när han pratar.
Och båda har fel. Rolig betyder ju rolig. Som jag. Tycker du ja, Tommy. De nordiska språken skiljer sig åt en hel del, även om vi i Sverige kan förstå mycket av det norrmännen och danskarna säger.
Men förr pratade vi faktiskt samma språk. Svenska, norska och danska har samma ursprung. De är indoeuropeiska språk, precis som engelskan och tyskan. Från 150-talet finns det bevis för att vi pratade samma språk i Norden: Urnordiska- eller nordgermanska. Ja, ingen vet förstås hur urnordiskan lät, men man kan läsa den på de tidigaste runstenarna.
Från 600-talet utvecklades urnordiskan väldigt snabbt. Under 800-talet - när vikingatiden började - blev det mer olikt de andra indoeuropeiska
•
Grannspråk: om nordiska språk
Den nordiska språkförståelsen
De skandinaviska språken (danska, norska och svenska) är så lika varandra att man gott kunde bedöma dem som dialekter av samma språk. Men eftersom de har varsitt skriftspråk och dessutom är huvudspråk i varsitt land så beskrivs de som skilda språk. Även om det finns skillnader som ställer till med förståelseproblem är likheterna så stora att det finns en spontan ömsesidig förståelse och en tradition för att personer som kan något av dessa språk umgås med varandra utan att någon behöver byta om till ett annat språk, var och en kan tala sitt språk. Detta är inte helt unikt i världen, men inte heller helt vanligt.
Eftersom Färöarna och Grönland är en del av det danska riket, lär man sig där danska som första främmande språk. Så har det varit även på Island, som tidigare var en del av det danska riket. Nu är engelska första främmande språk där. Danska (alternativt norska eller svenska) finns dock kvar som obligatoriskt skolä
•
Därför låter de så glada
En norrman låter alltid käck. Eller snarare: för de flesta svenskar låter de flesta norrmän oftast käcka. Det är den norska som talas i Oslo med omnejd, östnorska, som låter så glad. Det är förvisso den största och mest bekanta norska dialekten, men likväl långt ifrån alla norrmäns tal. Kommer du från Stavanger kan du säga att du är deprimerad utan att en svensk drar på smilbanden.
Men varför låter vissa norrmän så uppåt i svenska öron? Om du försöker härma norska märker du att du gärna avslutar varje fras med en hög ton. Högtonen har dubbla funktioner i östnorskan, dels signalerar den var den viktigaste informationen i satsen finns (så kallad fokuston), dels signalerar den att frasen är slut (gränston). När norrmannen säger jeg er deprimert är det alltså ordet deprimert som är den viktigaste informationen som talaren vill förmedla. Dessutom slutar satsen vid det ordet, och ordslutet ert får hög ton. Det är denna höga ton som uppfattas som glad och käck