Hur utövas kontrollmakt
•
Kontrollmakten i 1974 års svenska författning
av justitierådet FREDRIK STERZEL
År 1988 blev ett märkesår för kontrollmakten genom de första offentliga utskottsförhören och den "affär" som gav dem särskilt genomslag. Först gavs respass åt ett statsråd med (indirekt) ett kontrollvapen; senare började en TV-sänd undersökning av saken med ett annat kontrollmedel. Den vanligen anonyma kontrollmakten var plötsligt centrum i en oklar och omfattande debatt. Oklarheten förvånade ingen som kände den konstitutionella bakgrunden.
Då man talar om kontrollmakten som ett konstitutionellt begrepp, går tankarna säkert, och med rätta, främst till stater med maktdelning som grundläggande princip, i första hand till USA. Kongressensmäktiga undersökningsutskott träder fram på näthinnan: senator McCarthys utskott för oamerikansk verksamhet på 50-talet, Watergate och Irangateutskotten på 70- och 80-talen m. fl. Konvulsionerna kringen utnämning till USA:s högsta domstol 1987 är också i friskt mi
•
Kontrollerar regeringen
Debatteras i riksdagen
När granskningarna är klara redovisar KU resultatet för riksdagen. Den allmänna granskningen redovisas på hösten och den särskilda på våren. I granskningsbetänkandena kan KU exempelvis kritisera en minister men har inga möjligheter att straffa eller kräva att ministern ska avgå. Den grundläggande tanken är att kritiken från utskottet ska leda till att regeringen ändrar sitt arbetssätt så att inte misstaget upprepas.
När den särskilda granskningen är klar brukar KU:s ledamöter hålla en presskonferens där de berättar om det viktigaste i granskningen. Innan ärendet avslutas debatteras granskningsbetänkandet i kammaren. Även den allmänna granskningen tas upp till debatt i kammaren.
Granskningen är inte en utredning om brott
En KU-granskning har aldrig till syfte att utreda om ett brott har begåtts. Däremot kan KU, utöver granskningarna, besluta om åtal om en minister misstänks ha begått ett grovt brott i sitt arbete. Åtalet prövas då a
•
KU agerar folkdomstol
Olof Petersson
Sverige har en svag kontrollmakt. Med kontroll avses här granskning, metoder för att upptäcka och korrigera misstag.
Att kontrollmakten fungerar otillfredsställande har två förklaringar. För det första har de granskande organen, av historiska skäl, inte samma oberoende ställning som i många andra länder. För det andra är kontrollkriterierna ofta otydliga - den vänliga svenska beslutskulturen med dess pragmatism, personkontakter och hygglighet har en baksida. Rollerna blandas. Rättsliga principer riskerar att komma bort i allmänna överväganden om nytta och lämplighet.
Detta är i stark sammanfattning det resonemang som jag försökte utveckla på denna sida för några månader sedan (12 juni). De därefter timade händelserna har knappast givit anledning till omprövning.
Med sommarens offentliga utfrågningar har ett viktigt kontrollorgan, konstitutionsutskottet, kommit i rampljuset. Hur skall KU nu bedöm