Hur länge ska sekundär
•
Moderna behandlingsrekommendationer är grundade på evidens från randomiserade kliniska behandlingsstudier.
Grad 1/Mild hypertoni
Yngre patienter (< 65 år) med mild hypertoni (140-159/90-99 mmHg) och etablerad aterosklerotisk sjukdom och/eller hypertensiv organskada erhåller behandling med läkemedel omedelbart efter diagnos. Samtidigt med utredning och behandlingsstart inleds instruktioner för livsstilsintervention. Vid mild hypertoni (140-159/90-99 mmHg) utan organskada eller befintliga aterosklerotiska komplikationer rekommenderas initialt (3-6 mån) livsstilsintervention snarare än farmakologisk terapi. Patienter erbjuds dock behandling vid förekomst av flera riskfaktorer efter skattning av total risk enligt SCORE-diagrammet.
Grad 2–3/moderat-svår hypertoni
Patienter med svårare hypertoniformer (160-179/100-109 mmHg) eller > 180/110 mmHg) skall omedelbart erhålla farmakologisk behandling. Uppföljning inom några dagar eller veckor beroende på svårighetsgrad. Svår hypertoni
•
Förkortad förskrivningsinformation Bimzelx® (bimekizumab).
Beredningsform: Bimzelx® injektionsvätska, lösning i förfylld spruta 160 mg (1 ml) och 320 mg (2 ml), lösning i förfylld injektionspenna 160 mg (1 ml) och 320 mg (2 ml). Rx, (F), L04AC21.
Indikation: Bimzelx® är indicerat för behandling av: 1. Måttlig till svår plackpsoriasis hos vuxna som behöver systemisk behandling,
2. Aktiv ankyloserande spondylit (AS) hos vuxna med tidigare otillräcklig respons på eller intolerans mot konventionell behandling, 3. Aktiv icke-radiografisk axial spondylartrit (nr-axSpA) med objektiva tecken på inflammation påvisat genom förhöjt C-reaktivt protein och/eller magnetkameraundersökning hos vuxna med tidigare otillräcklig respons på eller intolerans mot icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) , 4. Aktiv psoriasisartrit hos vuxna med tidigare otillräckligt svar eller intolerans mot ett eller flera sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel (DMARDs) där bimekizumab kan ges
•
Primär..Sekundär....?
Jag har ingen lång erfarenhet så jag kan bara tala utifrån min lilla erfarenhet samt min förståelse...
Men de gånger jag känt smaker av vad jag associerar med autolys eller oxidation av jästsediment är typ lite bränt gummi, vitlöksbetoneade aromer... det har jag åtskilliga gånger känt i gammal jäst som jag sparat i kylen. Men i det läget har jästen varit i det usla skickat att jag aldrig skulle komma på tanken att hälla den i min vört. Det hade stått månader i kylen, och de flesta celler var döda.
Jag tror att risken för smak av jästen, ökar om man har dålig jäst till att börja med. Jag har mätt min jäst vid omtappningen efter en vecka och då var minst 95% av cellerna vid liv. I ett sånt lägre är jag inte speciellt orolig för att en extra vecka ska ge någon smak. Jag är personligen mer orolig över syretillförseln.
De gånger jag syresatt färdig öl (lite överdrivet) så har jag efter några dagar känt förändrad smak, av grön karaktär.
Min gissning är att o